Anette Aulik - Hissing

Normala analsäckar

Analsäckarna är två doftkörtlar som sitter ca klockan 4 och klockan 8 om man tänker att själva analöppningen är mitten på klockan och man tittar på hunden/katten bakifrån. Analsäckarna innehåller ett sekret som ofta är lite oljigt, det kan vara lite grynigt, trögflytande eller lättflytande, alltifrån lite gulaktigt till gråaktigt i färgen, och det brukar lukta väldigt illa (man brukar beskriva det som fiskliknande doft). Analsäckarnas utförsgångar mynnar precis innanför djurets analöppning, och innehållet i analsäckarna töms normalt i samband med att djuret bajsar.

Varför får djuret problem med analsäckarna?

Djur med allergisk sjukdom har större risk att få problem med analsäckarna. Man vet också att övervikt kan leda till större risk för problem med analsäckarna. När det gäller hundar så verkar små hundar ha större risk att drabbas än stora hundar. Katter och hundar som har problem med magen (t ex lös eller hård avföring) verkar ha större risk att drabbas. Det finns dock djur som drabbas som inte stämmer in på någon av ovanstående beskrivningar, så man vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om alla orsaker ännu.

Hur vet jag om mitt djur har problem?

Ett av de vanligaste tecknen på att djuret har problem med analsäckarna är att det ”åker kana”, genom att sätta rumpan i marken och dra sig framåt på framtassarna. (Det är betydligt vanligare att djuret har problem med analsäckarna när det åker kana än att det har mask.) Hunden/katten kan också slicka sig mer än vanligt i rumpan och det kan göra ont när djuret bajsar. Ibland kan man se att det blir svullet vid sidan om analöppningen. Om analsäckarna blir riktigt inflammerade så kan hunden/katten bli slö, gå undan och bli grinig om man försöker röra i området runt rumpan. Ibland blir analsäckarna så irriterade att det utvecklas en böld i dem. Om det är stopp i analsäckens normala utförsgång så kan bölden spricka ut genom djurets hud, bredvid analöppningen, och då kommer det ut blod och var genom såret.

Olika varianter/stadier av problem

Överfyllda eller stopp i utförsgången

Ibland kan djuret ha problem med att analsäckarna blir överfyllda utan att det är stopp i utförsgångarna. Ofta kan det då läcka ut lite sekret när djuret ligger och vilar, eller när det sitter i knät, och det kan bli små fläckar med illaluktande gegg där djuret har varit. Ibland slickar sig också hunden/katten mer än vanligt i rumpan och åker kana.

Om det blir stopp i analsäckens utförsgång (om sekretet till exempel är väldigt hårt och pluggar igen öppningen) så blir analsäckarna först överfyllda, och djuret kan t ex slicka sig och åka kana, om inte djuret får hjälp att tömma analsäckarna (och om stoppet inte löser sig av sig självt) så kan analsäckarna bli inflammerade och det kan utvecklas en böld som spricker, se mer om det nedan.

Inflammerade

Om analsäckarna blir inflammerade, till exempel på grund av att det är stopp i utförsgången eller för att djuret slickar sig väldigt mycket, så blir analsäckarna ömma och svullna. Det normala analsäcksinnehållet kan bli blodblandat eller varigt. Om man har otur så utvecklas de inflammerade analsäckarna vidare och blir till en böld.

Böld och spruckna analsäckar

Om analsäckarna blir väldigt inflammerade eller om det är helt stopp i analsäckens utförsgång så kan det utvecklas en varfylld böld i analsäcken. När bölden växer så kan den spricka ut genom huden, bredvid analöppningen, och då kommer det ut var och blod. Ofta gör det väldigt ont på hunden/katten innan bölden spricker, när bölden väl har spruckit brukar det kännas lite bättre för djuret.

Behandling

Om man misstänker att hunden/katten har problem med analsäckarna så behöver man boka tid till veterinär för undersökning. Fram till besöket är det klokt att sätta på djuret en krage (om det slickar sig mycket i rumpan), och att försöka tvätta området runt analöppningen, gärna genom att duscha analområdet ca 5 minuter 2 gånger om dagen med ljummet vatten, det kan hjälpa till att hålla rent i området och eventuellt också hjälpa djuret att lättare tömma analsäckarna.

Väl hos veterinären så tömmer veterinären analsäckarna (ibland räcker det, om det är normalt sekret och de endast är överfulla och inte inflammerade). Om analsäckarna däremot är inflammerade, det är stopp i utförsgången, eller om sekretet är väldigt hårt och det är svårt att tömma ut allt, eller om det har blivit en böld och analsäcken har spruckit så behöver veterinären spola analsäckarna och tvätta rent. Ofta har djuret ont i rumpan vid analsäcksproblem, så det är vanligt att veterinären behöver ge lugnande medicin för att komma åt att spola och tvätta. Djuret brukar få smärtlindrande och antiinflammatorisk medicin att behandlas med hemma, och husse eller matte behöver tvätta och hålla rent i rumpan (t ex genom att duscha i ljummet vatten ca 5 minuter 2 gånger dagligen i 4–5 dagar). Krage brukar också rekommenderas så att hunden/katten inte kommer åt att slicka i rumpan. Antibiotika behövs sällan användas, det brukar läka fint utan. Veterinären brukar boka återbesök för att kontrollera att analsäckarna återgår till sin normala storlek och för att se att inflammationen försvinner.

Återkommande besvär med inflammerade analsäckar 

Om hunden eller katten får återkommande besvär med sina analsäckar så behöver man fundera på om det finns något bakomliggande problem som orsak. Detta innebär att man ser till att djuret är normalviktigt, får lagom med motion och att man försäkra sig om att djuret är bra i magen och inte har överdriven klåda. Om djuret har magproblem eller klåda så försöker man utreda orsaken och behandla det. Ibland kan man prova att ge fibertillskott eller extra fiberrikt foder, en del djur verkar ha lättare att tömma analsäckarna om de får fibertillskott. Man kan också prova att tömma analsäckarna med jämna mellanrum och se om det förebygger problemen med inflammerade analsäckar. Ibland kan man lära sig att tömma analsäckarna själv, genom att klämma på utsidan av analöppningen, och ”mjölka” ur innehållet i analsäckarna, man bör dock be att veterinär eller djursjukskötare visar hur man gör innan man försöker själv första gången. (Om sekretet i analsäckarna är väldigt hårt så är det dock ofta svårt att tömma på det här sättet.)

Om djuret fortsätter att få återkommande problem med analsäcksinflammationer trots att djuret är normalviktigt, och trots att eventuella mag- eller klådproblem är behandlade, och trots att man gör regelbundna tömningar av analsäckarna så kan man överväga att operera bort analsäckarna. Oftast går operationen bra, men det finns risk med problem efter operationen med till exempel infektion, att det finns små delar av analsäcken som blir kvar och fortsätter att ställa till problem (om analsäckarna varit spruckna och inflammerade flera gånger så är det större risk att det är svårt att få bort alla delar av analsäcken), det finns också en liten risk att musklerna runt analöppningen skadas och att djuret blir avföringsinkontinent (bajsar på sig).

Förebyggande

För att förebygga problem så mycket som det går så är det viktigt att se till att djuret håller normalvikt och inte blir överviktig. Om djuret har problem med magen eller om det har problem med klåda och allergi, så behöver man försöka behandla de sjukdomarna för att minska risken för problem med analsäckarna.

Det är också klokt att ta för vana att titta på hunden/kattens rumpa dagligen, om man ser att det svullnar på platsen för analsäckarna, eller om djuret plötsligt inte vill att man tittar, eller om djuret börjar slicka sig mer i rumpan eller åka kana så är det klokt att boka tid till veterinär för kontroll. 

Källa First vet