Inledning

Livmodern (uterus) drabbas ibland av inflammationer av varierande svårighetsgrad. Ibland är bara en del av livmodern inflammerad, t ex livmoderhalsen (man talar då om en cervicit eller livmoderhalsinflammation), ibland hela slemhinnan (endometrit) och ibland är hela livmodern så inflammerad att den fylls med varigt sekret (pyometra). Pyometra är mycket vanligt, man räknar med att så mycket som var fjärde tik drabbas.

Orsak

Under löpet förbereder sig livmodern för att ta emot befruktade ägg. Även om tiken inte blir parad kommer slemhinnan att kvarstå en tid och då finns risk att bakterier vandrar in från slidan och växer till dvs slemhinnan blir infekterad. Den vanligaste bakterien är Escherichia Coli oftast bara kallade E coli.

Tikar som får p-sprutor med hormonet progesteron och tikar som fått abort-sprutor löper ökad risk att drabbas av livmoderinflammation.

Man vet också att det är vanligare med livmoderinflammation i vissa raser. Det tyder på att det finns ärftliga faktorer som kan påverka om en tik ska drabbas av livmoderinflammation.

Symptom

Vanligast är att tikar i medelåldern drabbas men sällsynt ser man pyometra redan före ett års ålder. Typiska symtom ses oftast ca två månader efter löp men de kan uppträda när som helst, ibland till och med under själva löpet. De vanligaste symtomen är illaluktande, variga flytningar från vulva, att tiken är trött och hängig, har minskad aptit, feber, kissar mycket och har kraftigt ökad törst.

Diagnos

Misstanken väcks ofta redan vid den kliniska undersökningen och när djurägaren beskriver symtomen. För att säkerställa diagnosen undersöker man livmodern med röntgen eller ultraljud. Ultraljudsundersökning är absolut det bästa redskapet att undersöka livmodern med då även små förändringar kan upptäckas på ett tidigt stadium.

Ett blodprov bör alltid tas för kontroll av röda och vita blodkroppar. Ofta ser man tecken på blodbrist (anemi) och ökat antal vita blodkroppar. Även andra värden, framför allt levervärden kan vara ökade. Blodsockret (glukos)  bör kontrolleras. Ett lågt blodsocker kan nämligen indikera att tiken håller på att utveckla blodförgiftning (sepsis) och då krävs snabb behandling.

Behandling

Lindriga fall av livmoderinflammation kan behandlas med antibiotika om de upptäcks på ett tidigt stadium. Viktigt är då att man följer upp behandlingen med ultraljud tills alla tecken på sjukdom har försvunnit.

Pyometra kan behandlas på flera olika sätt. Vanligast och effektivast (eftersom det förhindrar återfall) är kastration dvs att man opererar tiken och tar bort livmoder och äggstockar.

Medicinsk behandling finns i form av antibiotika och hormonbehandling som tömmer livmodern på var. Denna behandling fungerar inte alltid och det finns alltid risk för återfall men för uppfödare som vill försöka få en kull till på tiken är detta ett alternativ (sedan kan man diskutera om man ska avla på en tik som fått livmoderinflammation eftersom man vet att benägenheten att drabbas delvis styrs av ärftliga faktorer). Medicinsk behandling kan möjligen även vara ett alternativ för gamla tikar som man inte vågar söva.

Man ska vara medveten om att det finns risk för allvarliga komplikationer under behandlingen. Skräckscenariot är att livmodern läcker bakterier ut i bukhålan och att tiken då drabbas av en bukhinneinflammation (peritonit) med dödlig utgång.

Förebyggande

Kastration. En kastrerad tik kan inte drabbas av livmoderinflammation. I övrigt finns ingen förebyggande behandling. Det finns myter om att tikar behöver få en kull valpar för att inte drabbas av livmoderinflammation men det är rent nonsens.

kram på er...