Anette Aulik - Hissing

 

Fy fasiken vilken pärs!

Igår när jag fick samtal från Bagarmossens intensivvård, så sa dom att Nikita får åka hem. Men den stora frågan va om jag skulle klara det, sa dom, hon kan inte gå hon är frånvarande och okontaktbar, så de visste inte hur mycket jag skulle klara av att se henne i de skick hon va i. Min tanke va bara hon ska hem. Dom hörde hur bestämd jag var och sa ändå, ändrar du dig då du kommer så är det helt okej då får hon vara kvar. Dom skulle ändå inte ha henne på dropp eller under nån speciellbehandling så klart hon skulle hem, jag klarar av att se det mesta och är så envis . Så jag packade in mig i bilen, körde mot Bagarmossen det tar typ drygt en timme, en evighet!

När jag kommer dit så får jag börja med att betala, och ja där kommer det oväntade klausulerna i försäkringen som har stått med fin liten stil någonstans att försäkringsbolaget betalar en väldigt liten del och inte momsen, hon i kassan fattar ingenting, de ringer Sveland och frågar, jo bara för att jag har en flock försäkring så betalar de väldigt lite, till er som har det se om ert hus innan ni står där jag stog. Kalaset gick på en tjockbunt tusenlappar om jag säger att Sveland stog för 3000:- på varje 10 000:- lapp så fick jag själv betala 7000:- på varje 10 000;. lapp och lapparna blir många då en hund ligger kvar för intensiv vård! Mer ekonomi deklaration får ni inte , men se om era försäkringar. 

Hade jag under mina 18 år som uppfödare laggt mina försäkringspengar i en burk så hade jag haft massor av pengar att leka med!

 

Jag får sitta i väntrummet och vänta på att de skulle komma ut med Nikita. När hon kommer så möts jag av en trött hund med pigga ögon, i mina ögon sett inte frånvarande. Jag får massor av information och så tackar vi för oss, sätter ner henne på golvet men hon klarar inte av att stå upp. Så jag fixar till mysigt i canvasväskan med snuttefiltar och så , sen stoppar jag om henne och vi tar oss till bilen, köper först med lite a/d foder för hon klarar heller inte av att äta själv man får ge henne med en spruta.

 

Väl i bilen så ska vi ta oss till apotek på vägen hem, medicinerna hon ska ha finns inte att få tag på, paniken stiger innom mig och jag blir så jäkla arg och orolig. Det slutar med att jag sitter i bilen och ringen huvudapotek nånting, som konstaterar att medicinen finns inte i hela stockholm. Ja ja vad gör man om man inte har nått val, beställer den på apoteket så den kan hämtar på Torsdag efter kl:17:00.

Känns inge bra ringer Bagarmosssen och de säger ja då får de bli så, få inte panik, men paniken hade redan kommit.

 

Jaja vi fortsätter bi resan hem, det är nu mörkt inga lampor man är trött och orolig så jobbigt att köra.

Man har typ inte sovigt sen i måndags morse.

 

Äntligen hemma så får jag i henne lite mat med sprutan till en början, sen med en sked.

Hon klarar inte av att gå , hon tar ett steg och ramlar omkull, kan nu detta vara en av skadorna hon fått, hmmm, vi tar en timme i taget. Glad att hon har matlust i alla fall.

Ibland får man vara glad åt det lilla.

 

Vi flyttar oss till soffan och kollar bonde och lite annat hon sover som en stock på min mage.

Sen bjuder jag henne lite mat innan vi ska sova då äter hon själv men hon har svårt att hålla balansen.

 

Vi konstaterar att okontaktbar är hon i alla fall inte, hon ville bara inte snacka med dom på sjukhuset ;)

Vi går och sover hon får ligga i en hög korg mellan oss så hon inte kan ramla ner från sängen , jag bäddar om henne, hon är ju van att ligga under mitt täcke i värmen.

Hon väcker mig på natten vill gå upp och kissa, hon kissar när jag setter ner henne så går hon tre steg men supervingligt ett litet framsteg ändå, jag erbjuder henne lite natt mat då vi ändå är i farten så då äter hon själv och sen lägger vi oss igen.

 

När vi kliver upp på morgonen så går hon behjälpligt men vingligt YESS!!

Underbart att se, hon äter med god aptit och går runt och vinglar lite. 

Hon sprang till och med när jag öppnade altandörren :)

Hon bajsar inne och jag har väl aldrig vart så glad då nån har bajsat inne förut!

Nu funkar den ändan med :)

 

Nu när jag sitter här och bloggar så ligger hon i mitt knä och sover i en snuttefilt.

Allt känns i alla fall mycket bra och hoppfullt.

 

Nu koppas vi vi att det fortsätter åt rätt håll.

Och i dag ska vi hämta ut medicinen 

 

Fortsättning följer.......

 

Kram på er och tack till er som bryr sig <3